Hoppa till innehållet
Ordlex

Verb, 4 bokstäver.

tira

Vad betyder tira?

Som verb

  1. (slang, ålderdomligt) Titta.

Som substantiv

  1. (slang, ålderdomligt) Öga.

Betydelserna är hämtade ur svenska Wiktionary (CC BY-SA).

Synonymer till tira

Ordlistorna anger inga synonymer för tira.

Varifrån kommer tira?

tira (slangspr.), titta, i ösv. dialektalt: plira, i dialekter även: glänsa, glindra = norska tira, titta, glänsa, jämför fornpreussiska deirīt, se, litauiska dyru, dyrèti, titta med mera (jämför Bugge PBB 21: 425), för övrigt besläktat med lånordet sira och där anförda ord, till exempel norska tir, glans, i svenska dialektalt: öppning, inskärning (egentligen om sådan i trä; med ljus färg i förhållande till omgivningen), isländska tírr, ära (med samma betydelse-utveckling som i heder); alltså med samma betydelse-växling av 'se' och 'glänsa' som i de många under blick uppräknade bildningarna; jämför för övrigt Tisnaren och Tyr. Annorlunda, men felaktigt E. H. Lind No.-isl. personbin. s. 407, som förmodar ett isländska *þidra, vartill tilln. þiðrandi vore presens particip. Hit hör däremot knappast (med Torp Etym. Ordb. s. 788) svenska dialektalt tira, danska dialektalt tire, rinna sakta, norska tira, rinna med tunn stråle, vartill avledning svenska dialektalt tirka och tirla (jämför silka och sirla detsamma till sila; se sel); i så fall förmedlat av begreppet 'smal öppning'. Snarast i stället imitativa bildningar av samma slag som de under tillra anförda.

Hellquists originaltext med förkortningar

tira (slangspr.), titta, i ösv. dial.: plira, i dial. även: glänsa, glindra = no. tira, titta, glänsa, jfr fpreuss. deirīt, se, litau. dyru, dyrèti, titta m. m. (jfr Bugge PBB 21: 425), f. ö. besl. med lånordet sira o. där anförda ord, t. ex. no. tir, glans, i sv. dial.: öppning, inskärning (egentl. om sådan i trä; med ljus färg i förh. till omgivningen), isl. tírr, ära (med samma betyd.-utveckling som i heder); alltså med samma betyd.-växling av 'se' o. 'glänsa' som i de många under blick uppräknade bildningarna; jfr f. ö. Tisnaren o. Tyr. Annorlunda, men felaktigt E. H. Lind No.-isl. personbin. s. 407, som förmodar ett isl. *þidra, vartill tilln. þiðrandi vore part. pres. Hit hör däremot knappast (med Torp Etym. Ordb. s. 788) sv. dial. tira, da. dial. tire, rinna sakta, no. tira, rinna med tunn stråle, vartill avledn. sv. dial. tirka o. tirla (jfr silka o. sirla ds. till sila; se sel); i så fall förmedlat av begreppet 'smal öppning'. Snarast i stället imitativa bildningar av samma slag som de under tillra anförda.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.

Rim på tira

Ord som låter lika från den betonade vokalen till slutet. Var betoningen ligger är hämtat ur uttalet i Folkets lexikon och Wiktionary och annars ur huvudregeln, så den kan skilja sig från det verkliga uttalet i enstaka ord.

Ord som slutar med tira

Ord i SALDO som slutar med tira och där det som står före också är ett ord, med eller utan fogebokstaven s. Urvalet bygger på stavningen och kan ta med ord som bara ser ut som sammansättningar.

Ord i närheten

Citera den här sidan

Ordlex. ”tira: betydelse, böjning och ursprung”. ordlex.se, Hydral Media AB. Hämtad 18 oktober 2026 från https://ordlex.se/ord/tira/

Källa: SALDO (Språkbanken, CC BY), Hellquist (1922); betydelser ur svenska Wiktionary (CC BY-SA). Senast uppdaterad .