Synonymer till timlig
Ordlistorna anger inga synonymer för timlig.
Varifrån kommer timlig?
timlig, fornsvenska timelīker = isländska tímaligr, danska timelig, anglosaxiska tímlic; egentligen: hörande i tiden, till timme i betydelsen 'tid'; jämför det likartade fornsvenska tīdhelīker och så vidare = tyska zeitlich (se under tidig). I äldre nysvenska även 'tjänlig', till exempel godh timeligh wäderleek Cat. 1572.
Hellquists originaltext med förkortningar
timlig, fsv. timelīker = isl. tímaligr, da. timelig, ags. tímlic; egentl.: hörande i tiden, till timme i betyd. 'tid'; jfr det likartade fsv. tīdhelīker osv. = ty. zeitlich (se under tidig). I ä. nsv. även 'tjänlig', t. ex. godh timeligh wäderleek Cat. 1572.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.
timlig i Dalins ordbok 1850
timlig, a. 2. (af Timme, ford. Time, tid)
- Som tillhör eller har afseende på denna verlden, detta lifvet, eller på det jordiska i motsats till det andeliga. Timliga ägodelar. Timlig lycka. Det timliga goda. - Substantivt brukas Det timliga, helst i kyrkostil, och betyder: De jordiska, jordlifvet, verlden, i motsats till Det andliga ell. tillkommande.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.