svepa

Synonymer till svepa

• botten upp

Varifrån kommer svepa?

svepa, även: svepa i sig t. ex. 1777, nu vard. = fsv. = isl. sveipa (-pt-), kasta, svepa, ä. da. svebe (da. svobe), svepa, mli ty., ty. schweifen, svänga, kröka m. m. (jfr omsvep), ags. *swce-pan (eng. siveep, sopa, hastigt fara över, som dock även kan tänkas utgå från 2, 3 p. sg. swdepst, swcepö till det nedan nämnda ags. swdpan), av germ. *swai-pian, kausativbildning till germ. redupl. vb. *swaipan = isl. sveipa (ipf. sveip o. -aÖa-), sv. dial. svepa (ipf. svep, sveip, svöp), ags. swdpan (swéop), svinga, sopa, rusa (eng. sivoop, störta emot, skjuta ned på); med samma förh. mellan kausativets o. grundverbets rotvokal som t. ex. *hangian o. *hangan (se hänga). Hithörande sbst. med äldre germ. ai se svep e. Avljudsformer: got. midjasweipains, syndaflod, fsax. forswipan st. vb., fördriva, mhty. swifen refl., svinga sig ~ isl. svipa (ipf. sveip), skynda, piska, isl. o. fsv. svipa f., piska, sv. dial. svepa ds. (som dock kan lia sammanfallit med ett ord = no. sveipa, gotl. sväipå ds.), ä. da. svebe (da. svobe) ds., ags. swipe, mlty. swepe ds. (alltså ett samgerm. ord för sbst. 'piska'), ags. swipian, swippen, piska, osv.; se även svepskäl. Germ. rot. swip = ie. suib, som sammanställts med vissa avest. o. fir. ord. Jfr syfta 2. — Parallellrot: germ. swio, se sväva.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.