Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 6 bokstäver. Ett av de 2 000 vanligaste orden i svenskan, plats 1652, nivå A2.

straff

Vad betyder straff?

En obehaglig följd som någon drabbas av för att ha brutit mot en regel, lag eller norm; även den typ av åtgärd som bestäms av en domstol eller myndighet som straff för ett brott

Synonymer till straff

Motsatsord till straff

Exempelmeningar

  • Hon fick straff för att hon kom för sent till lektionen.
  • Domstolen dömde honom till tre års fängelse som straff för bedrägeriet.
  • Att bli av med mobilen en vecka var ett hårt straff för en liten miss.

Varifrån kommer straff?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

straff, fsv. straf, tillrättavisning, straff = da. straf, från mlty. straffe; jfr mhty. stråfe (ty. straf e). - Härtill: straffa = fsv.: tillrättavisa, straffa =-- da. straffe, från mlty. straffen, jfr mhty. stråfen (ty. strafen), ävensom ofris, strabben, uppföra sig motspänstigt. - Besl. med mhty., straf, stram, sträng (ty. straff; jfr under strapats), o. avlägset även med stram o. en del andra ord till en grundrot ster, vara styv (se stel). Med avs. på betyd.-utvecklingen jfr adj. sträng ävensom sv. dial. stråk, fsv. straker, stram, styv = no. stråk ds., jfr mlty. stråk (-ek), mhty. stråk (-ek-) ds., ags. strame, bl. a. 'sträng'; besl. med litau. stregti, bli stel, frysa.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.