Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 5 bokstäver.

klaff

Vad betyder klaff?

Ett plattare, rörligt stycke som sitter fast på något, till exempel en lucka, en flik eller en del av en kläd- eller flygplansdel; i vardagligt språk också en mun, särskilt när den används om att prata mycket.

Synonymer till klaff

Exempelmeningar

  • Vinden slog upp klaffen på brevlådan.
  • Pilotens klaff sänktes inför landningen.
  • Han höll klaffen stängd hela mötet.

Varifrån kommer klaff?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

klaff, på kläder o. 1750, på bord o. d. o. 1800, antagl. av en tysk sidoform till det från lty. lånade likbetydande ty. klappe, besl. med klappa o. etymologiskt identiskt med ty. klaff, skall, brak; alltså egentl.: som slår igen med en smäll, om bordklaffar o. d., sedan sekundärt om nedhängande klaffar på kläder. — Från betyd.: öppna sig med en smäll utgår ty. klaffen, gapa (om sår m. m.) varifrån ä. sv. klaffa ds.; även (i mhty.), prata o. d. (jfr nhty. kläffen), varav fsv., ä. sv. klaffa, baktala, klaffare, bakdantare (t. ex. Bibeln 1541); jfr till betyd.-utvecklingen gapa.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.