Synonymer till stam
- släkting
- ras
- rör
- stjälk
- ätt
Exempelmeningar
- Hon kommer från en gammal stam i norra Afrika.
- Trädets stam var så tjock att fyra personer behövde hålla om den.
- I svenskan böjs verbet genom att man lägger till ändelser till stammen.
Varifrån kommer stam?
Lånord från tyska enligt Hellquist.
2. stam, trädstam o. därur härledda betyd.: härkomst, folkstam m. m., i betyd. 'släkt' redan i fsv. konungsslam, 1594: stämmer plur., släkten; om trädstam: 1643: stämmer plur. = da. stamme, frän mlty. stam, stamme, träd- o. folkstam, ty. s tam m, av fhty. stam (gen. stämmes). På grund av i germ. spr. förekommande ljudövergångar tn >> mn (mm) o. omvänt mn > Ön är förhållandet till likbetyd, ags. stemn, stefn oklart, liksom även till de under stam l anförda orden, vilka också egentligen utgå från betyd. 'trädstam'. Man har antagit två skilda grundord: germ. *slafina-till stav o. *stamna-, besl. med fir. tamon, trästam, grek. stdmnos, krus, jfr tokar, siarn, träd (Liden Stud. z. tochar. Sprachgesch. H l, s. 35), till roten stha, stå, i avljudsförh. till stomme. - Under 15- o. 1600-t. uppträder ordet i sv. huvudsakl. i den avledda betyd. 'härkomst, släkt' (med biformerna stamme, stamne); jfr härstamma, uttr. en man av gamla stammen osv. Den inhemska, då ännu allmänna beteckningen för 'trädstam' ar bol (se bål 1); även förekommer bagn Var. rer. 1538 = fsv. baghn, gillerstock, jfr sv. dial. bagne, grov gren, av ej säkert fastställt ursprung. - Härtill även ä. nsv. slamma, stam, ätt, 15 -700-t, väl inhemsk nybildning.- Stambana, Östg. Korresp. 1854: 'den i den kongl, propositionen föreslagna grundsats, att stambanor endast må utföras genom statens försorg'; egentl.: huvudbana, från vilken bibanorna utgå som grenarna från stammen. - Stambo k (gen ealogiskt register o. d.), t. ex. SFS 1872 (för hästar), jfr Schroderus Gom. 1640: 'Borgarens Stam book' (i ty. texten: Namenbuch), efter ä. ty. slammbuch i denna betyd. (sedermera som i da. stambog, minnesalbum i vilken vännerna skriva verser o. d., stundom även i sv.), till slamm i betyd. 'släkt, härstamning', vartill även stamfader, Brenner 1703: 'Stamm-och Ålder-Far För von der Linders Stämma', från ty. slamm va ter, o. s t a m t r ä d, j fr 1800: 'mit stamträds förökelse' = da. stamtrce, efter ty. slammbaiim, i äldre tider under formen av ett träd. Förr, t. ex. 1643 osv., användes stambok ofta i betyd. av bok för inskrivning av (till allmänna företag m. m.) insamlade medel. - Stamgäst, C. R. Nyblom 1864 = da. stamgast, efter ty. slammgast, till slamm i betyd. 'grundstomme o. d.' (jfr stock), liksom också stamkund t. ex. Vårt Land 1896 (men tidigare i språket). - Stamträd, se stam b ok.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.