Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 4 bokstäver. Ett av de 8 000 vanligaste orden i svenskan, plats 6965, nivå C2.

stav

Vad betyder stav?

En smal, rak sak av trä, metall eller annat material, ofta använd som stöd, redskap eller pinne; även en kort gren eller ett skaft.

Synonymer till stav

Exempelmeningar

  • Hon gick med en stav i handen genom skogen.
  • Han slog ner staven i marken för att markera var tältet skulle stå.
  • Gymnasten tog ett språng med hjälp av en stång i hallen.

Varifrån kommer stav?

stav, fsv. slaver, stav, käpp, råmärke, bokstav - isl. stafr (i plur. även: lärdom, litteratur), da. stav, stav, got. sla-bim (dat. pl., elementer), fsax. staf, stav, fhty., ty. stab, även: stab (= sv. lånordet stab), ags. stwf, även: bokstav (eng. slaf}', stav, stab), av germ. *stat>a-, *stafii-, till germ. roten slaf), vara styv, jfr östfris, staf, styv, lam, fhty. staben, vara styv = ie. stabh, stebh i litau. stabijti, slebijti, hämma, stébas, stav, sta- bas, gudabild, lett. stabs, pelare, guda- bild, osv. Jfr s t abbé, stab b i g, stava, s ta ver, stäv, st ävja, stam, stämma, ordstäv, ävensom stapel. Möjl. utvidgning av roten i stå. - Bryta staven över, se bryta. - I sammans. marskal k s ta v syftar ordet på den sammetsklädda stav som de franska marskalkarna bära till tecken av sin värdighet, egentl. av samma ursprung som t. ex. universitetspedellernas o. häroldernas spiror ävensom den under bryta staven omnämnda domarestaven, urspr, tjänstetecken för budbärare, sändebud o. d. o. naturligtvis utvecklad ur vandringsstaven. - Härtill ortn. Sta(f)by till fsv. st a v er i b etyd. 'råmärke' (jfr Rå-, Rör-, Skäl-, Stångby o. förf. Ortn. på -by s. 27), ävensom det särsk. i ö. Svealand vanliga Staf.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.