Synonymer till stackare
Varifrån kommer stackare?
stackare, stackars, fsv. slakkar, slakkarl, stafkarl, stackare, (kringvandrande) tiggare = isl. stafkarl, no. stakkar, ä. da. slakkarl, da. stakkel; lånat från nord. i lty. stakker osv.; till stav o. karl, alltså egentl.: som stöder sig på en stav. — Stackare kan vara en ombildning av stackar i anslutning till andra ord på -are (närmast från best. f. stackarn, efter mönstret fiskare: best. f. fiskarn, Noreen V. spr. 4: 152); men också tänkas utgå från pluralformen stakkare (slakere 1502; av stafkarla(r)), vars karaktär av flertalsform förbleknat. — Stackars = no. slakkars, da. stakkels, innehåller genit. staf karls; jfr fsv. wslasta slakkars (dvs. tiggares) SO/K
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.