sju

Synonymer till sju

Ordlistorna anger inga synonymer för sju.

Varifrån kommer sju?

1. sju, fsv. siu = fgutn. siau (jfr biaupa = fsv. biupa), isl. sjau (i formellt avs. dunkelt), sjö, no. sjau, sju, fda. s/ö, da. syv, av urnord. *sebu(n) med bortfall av d framför u (jfr Bjur-, bäver) = got. sibun, fsax. sioun, fhty. sibun (ty. sieben), ags. seofon (eng. seven), av germ. *sebun (bevarandet av n i slutljud kan bero på ett *seouni-, nybildning efter t. ex. *fimfi, 5, se Brugmann Grundr. II. 2: 18 med litter. o. jfr tio; el. möjl. på inverkan från ordningstalet); jfr med bibehållet t salfrank, septun; av ie. *septm == sanskr. saptd-, grek. (h)eptd, lat. septem, fir. secht n-, med motsvarigheter el. ombildningar i övriga språkfamiljer. - Sju i vissa stående uttryck brukades i Norden o. annorstädes som ett typiskt stort tal. Ex.: Då blir det sju torsdagar i en vecka. Jfr även: sju sorger och åtta bedrövelser, förr även: sju sorger och en nöd, efter Bib. 1541, Joh 5: 19: 'Vthaff sex bedröfvelse frelsar han tigh, och j then siwncle kommer intet ondt widh tigh'. Möjl. också i sjumilastövlar; jfr nedan. I vissa fall beror användningen därpå, att sjutalet hos somliga folk, t. ex. i Orienten, betraktades som heligt. - Sju för tu, t. ex. Ghronander 1649: 'säga sju för tu'; av samma slag som bot för sot, rätt och slätt, smått och gott, ur och skur osv.; jfr Asteropherus 1609: 'När han har itt glaas eller tw, vil iagh op-skrifua kannor siu', ävensom ä. nsv. skrifva X för V, (ä.) da. scette x for u og seks for sju. - Om den sydsv. svordomen min sju se sju 2. - Sjunde, fsv., fda. siunde (nda. syvende är om-bildat efter syv) = isl. sjaunde, sjunde, got. sibunda, fsax. sitoondo, sibotho, fhty. sibunto (ty. siebente), ags. seofoda (eng. seventh har ombildats efter seven), av ie. *septm-to- = sanskr. saptdtha-; utan avledn. -t- däremot i lat. septimus, grek. (h)ébdomos, sanskr. saptamd- osv. - Sjuttio, fsv. siutlo, ombildning av siu-iighi = isl. sjauligir, egentl.: sju tiotal; se f. ö. det analoga femtio o. tio: i got. dock ej sibun tigjus utan sibunte-hund (varom under tio). - Sjumila-s tö vi ar, t. ex. 1880, el. sju mil s-, t. ex. Gygnseus 1843, Topelius, Wirsén, efter ty. siebenmeilenstiefel, från sagan om Tummeliten. Om valet av räkneordet sju se ovan. - Sju s övar e, jfr folkboken 'Legenda eller een lijten historia om the siusoffuare' 1626 = da. syvsover, efter ty. siebenschläfer; egentl.: en av de 'sju sovarna' (jfr fsv. the hcelga Vif soffwara), som enl. helgonlegenden sovo i en bergshåla vid Efesus från år 249 till år 447 o. efter vilka sjusovardagen., 27 juli (nu Marta-dagen) uppkallats. I överflyttad bem. redan 1649 från Växiö domkap.: 'Dn: (dvs. dominum, herr), Lundelium, dhen siusoffwaren och tidz-spillaren'. - Sjustjärna (vanl. i plur. best. f. -orna), stjärnbilden Plejaderna (av vars hundratals stjärnor blott ett ringa antal äro synliga för blotta ögat), Bib. 1541 (i plur.), y. fsv. siustierna God. Ups. G 20 = da. syvstjwrnen, efter ty. siebengestirn.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.