Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv och verb, 5 bokstäver.

rynka

Vad betyder rynka?

Liten veck eller fåra i huden, särskilt i ansiktet; som verb att dra ihop huden i pannan eller ansiktet, eller att få tyget eller ytan att bli skrynklig.

Synonymer till rynka

Exempelmeningar

  • Hon fick fler rynkor kring ögonen efter åren i solen.
  • Han rynkade pannan när han hörde nyheten.
  • Tyget rynkade sig när det torkade i tvättmaskinen.

Varifrån kommer rynka?

2. rynka, sbst., fsv. rynkia = no. rykkia, da. rynke, av urnord. *hrunkwiōn, bildat på samma rotstadium som föreg., i avljudsförh. till germ. *hrenkwan, rynka sig. — Växelform: urnord. *hrunkwōn = isl. hrukka, no. rukka. — Jfr under skrynka 2.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.