rov

Synonymer till rov

• krigsbyte
• plundring
• röveri
• stöldgods

• byte
• fångst

Exempelmeningar

• Tjuvarna delade upp rovet i skogen efter bankrånet.
• Vikingarna återvände hem med rikligt med rov från kusterna.
• Lejonet slet loss en bit av rovet och drog iväg med det till sina ungar.

Varifrån kommer rov?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

rov, fsv. rōf n. = da. rov; från mlty. rôf, rov, byte = fsax. -rôf, rån, fhty. roub, rov, byte (ty. raub, rov), ags. réaf, byte, fäll, klädning; mhty. roup även 'skörd'; av germ. *rauƀa-; från germ.: fra. robe, ull, skinn med ullen på, lång nedhängande klädnad (se rob); med ja-avledn.: isl. reyfi n., ullen som rives av fåret, skinn med ullen på, m. m.; jfr även runsv. walraubaʀ nom. pl. (Rök) = ags. wælréaf, fhty. walarouba, krigsbyte rövat från de fallna ~ isl. valrof n.; till ie. rot rup i lat. rumpo, bryter (jfr bankrutt, korrumpera, route), fsv. rȳva, riva sönder, bryta, isl. rjúfa, riva hål på, ags. réofan, bryta, riva, osv. (jfr rubba); växlande med ie. rub i got. raupjan. Se f. ö. röva. En enklare grundrot är ru, se ragg o. jfr rödja. — Betyd.-utvecklingen är i vissa avs. osäker. Betyd. 'klädning' kunde tankes utgå från den av 'ull', egentl.: 'den avrivna ullen'; från betyd. 'riva o. d.' kommer i alla händelser den av 'skörd'. Betyd. 'rov' kan likaledes direkt härledas ur 'riva, rycka', men har snarast sekundärt utvecklats ur den av '(från fienderna tagen) klädning' (jfr lat. spolium under spoliera). Jfr härtill bl. a. Wadstein IF 14: 402.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.