Synonymer till ragla
Exempelmeningar
- Efter att ha stått upp hela natten började han ragla när han gick mot dörren.
- Den gamle mannen raglade fram över gatan med en stav i handen.
- Av yrsel ragla hon till och fick ta stöd mot väggen.
Varifrån kommer ragla?
ragla, Bib. 1541, jämte raggla, t. ex. Lucidor 1672 = no. ragla, ä. da. ragle, avledn. av likbetyd. ä. nsv. (t. ex. Bib. 1541), sv. dial., no. raga, da. rave, sannol., såsom också antagits = mhty. ragen, vara styv, resa sig i luften (ty. ragen), avljudsform till mhty. regen ds., vartill kausativet mhty., ty. regen, resa upp o. d.; jfr mhty. rac (genit. rages), styv ~ ræ̂he ds.; se f. ö. rå 2. Betyd.-utvecklingen är analog med den i sv. dial. stumla, ragla, vackla, stappla, o. sv. dial. stamla ds., även: stamma, besl. med stum o. stam, till rötter med grundbetyd. 'stå el. vara styv o. d.', o. sannol. också med den i no. stika, sv. dial. *sticka, ragla, stappla, jfr no. stikla, stulta, stamma (jfr förf. Ark. 14: 165, 166). - Hit höra ä. sv. (ben)ragel o. ragelben (om döden). - Besl. med vb. raga är sv. dial. raga, lång o. smal trädtelning, lutande smalt träd; jfr rå 2. - En växelform till ragla är möjl. no. rigla, ragla, svaja, sitta löst, till riga ds. Till detta förhåller sig i så fall fgutn., sv. dial. ri, stång (se ria), som rå 2 (skepps-) till raga. Dock svårt att skilja från t. ex. ffris. wrîgia, vackla; se Lidén Göteb. högsk. årskr. 1899, 4: 7. - Jfr rangla.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.