Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv och verb, 5 bokstäver.

ränna

Vad betyder ränna?

En långsmal öppen grop eller kanal som leder vatten eller annat åt ett håll; som verb att springa eller röra sig snabbt, ofta iväg från något

Synonymer till ränna

Exempelmeningar

  • Regnvattnet rinner längs takrännan ner i brunnen.
  • Barnen rände över gården för att hinna med bussen.
  • Den smala rännan i asfalten fylls med vatten när det regnar.

Varifrån kommer ränna?

1. ränna, fsv. rænna, låta löpa, rida, ränna, hälla = isl. renna (ipf. renda), da. rende, löpa m. m., got. urrannjan, låta uppgå (om solen), fsax. rennian, låta löpa, fhty., ty. rennen (i nhty. intr.), av germ. *rannian, kausativum till rinna. Den stundom, särsk. i yngre spr., uppträdande intrans. betyd. beror på yngre utveckling o. i detta fall sannol. ej på tillvaron av något formellt motsvarande gammalt iterativum-intensivum på -ei̯ō. — Med avs. på den i sv. dial. uppträdande betyd. 'vara brunstig el. löpsk', jfr de besl. sv. dial. rån(n)e, fargalt (under orne slutet), o. sammans. runnväre osv., osnöpt vädur (under vädur slutet).

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.