Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 3 bokstäver. Ett av de 5 000 vanligaste orden i svenskan, plats 4481, nivå B2.

pol

Synonymer till pol

Ordlistorna anger inga synonymer för pol.

Varifrån kommer pol?

Lånord från grekiska enligt Hellquist.

pol, Isogæus o. 1700: wår Nordiske Pool, Swedenborg 1718: polen, polarna = ty. pol, av grek.-lat. polus, av grek. pólos, hake el. spets, varpå ngt vrider sig, axel m. m., till pélō, rör sig (urbesl. med hjul o. väl även med hals). — Polstjärna, Almanack 1672, Spegel 1685 osv., förr även polarstjärna, t. ex. Dalin 1853, el. nordstjärna (se d. o.); motsv. da. polarstjærne, ty. polarstern 1678 osv. el. nordstern, osv.; jfr lat. polus ds. Ett gammalt germ. namn är isl. leiðarstjarna, mlty. leidestern (varefter väl fsv. ledhestiærna, blott bildl. i religiös anv., jfr sv. ledstjärna), mhty. leitsterne, ags. *ládsteorra (meng., neng. loadstar), till led 2 (väg), alltså egentl.: vägstjärna (vid sjöfärder nattetid).

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.