orm

Synonymer till orm

Ordlistorna anger inga synonymer för orm.

Varifrån kommer orm?

Lånord från latin enligt Hellquist.

orm, fsv. ormber, orm, kryp, revorm (jfr skogsormber Cod. Ups. G 20 s. 124 som övers. av lat. coluber) = isl. ormr, mask, orm, da. orm = got. waúrms, fsax., fhty., ty. wurm (se vurm), ags. wyrm (eng. worm), av ie. *u̯ṛmo-, *u̯ṛmi-, motsv. lat. vermis, mask, i avljudsförh. till grek. rómos (av *u̯romos), trämask, med besl. ord i slav. o. kelt. språk; av ie. roten u̯er, vrida, slingra, i t. ex. sanskr. vṛṇákti, vrider, vartill avledningar i vrida, vrång osv. På samma sätt hör grek. eutḗ, mask, till roten u̯el, vrida (se välta). — Det slutna o-et i nsv. beror på fsv. uddljudsförlängning före den tid, då öppet (europ.) ō fick sitt slutna uttal; sedan förkortades vokalen (jfr ost). — Jfr vermut. — Indoeur. rimord: sanskr. kṛmi-, mask, litau. kirmis osv.; se karmosin. — Ordet orm är väl i sin nuvarande betyd. ett s. k. noaord (jfr t. ex. under björn, ekorre, skata, tossa, troll, varg, vessla), som ersatt nu utdöda beteckningar o. i dial. i sin tur utbytts mot andra såsom omskrivningarna buskefisk t. ex. Dalsl., långkuse t. ex. Hälsl.; jfr i isl.-fno. poesi: lyngfiskr (till ljung), viðfiskr (till sbst. ved) osv. Ormen hör f. ö. till de s. k. själadjuren, o. särsk. snoken har dyrkats o. omhuldats som ett slags skyddsdemon. — Med avs. på betyd.-växlingen 'mask' ~ 'orm' jfr under änger. — Andra rätt spridda beteckningar för 'orm, huggorm' äro t. ex. sanskr. áhi- =. grek. ékhis osv.; lat. nātrix, got. nadrs, ty. natter osv.; sanskr. sárpa-, lat. serpens (egentl.: krypande) osv. — Jfr följ.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.