Synonymer till morla
Ordlistorna anger inga synonymer för morla.
Varifrån kommer morla?
morla, till exempel det morlar i benen, 1771: om krypande känslor i händerna = norska morla, arbeta smått, peta, murla, små-värka, danska dialektalt murle, jämför svenska dialektalt myrla, mörla, morla (se myllra); avledning till svenska dialektalt mora, arbeta smått, glöda under askan, norska mora, arbeta smått, mura, även: krypa eller sticka i kroppen; jämför under mola. Sannolikt föreligga dock här representanter för två skilda ordgrupper: en tillhörande u-serien (jämför norska maura, myllra, morla, och utgående från myra; se under myllra), och en till e-serien (jämför Torp Etym. ordb. under mura, maura). Delvis annorlunda Noreen Sv. etym. s. 55. Med konsonan-omkastning av rl till lr : äldre svenska molra, svenska dialektalt mollra detsamma; jämför Hesselman Spr. och st. 4: 103. Ett helt annat ord är däremot det av H. i detta sammanhang anförda äldre svenska morla (-å-), mullra, vråla, knota, till exempel 1667, stundom ännu i nysvenska och även förekommande i svenska dialektalt; jämför mullra.
Hellquists originaltext med förkortningar
morla, t. ex. det morlar i benen, 1771: om krypande känslor i händerna = no. morla, arbeta smått, peta, murla, små-värka, da. dial. murle, jfr sv. dial. myrla, mörla, morla (se myllra); avledn. till sv. dial. mora, arbeta smått, glöda under askan, no. mora, arbeta smått, mura, även: krypa el. sticka i kroppen; jfr under mola. Sannol. föreligga dock här representanter för två skilda ordgrupper: en tillhörande u-serien (jfr no. maura, myllra, morla, o. utgående från myra; se under myllra), o. en till e-serien (jfr Torp Etym. ordb. under mura, maura). Delvis annorlunda Noreen Sv. etym. s. 55. Med konsonan-omkastning av rl till lr : ä. sv. molra, sv. dial. mollra ds.; jfr Hesselman Spr. o. st. 4: 103. Ett helt annat ord är däremot det av H. i detta sammanhang anförda ä. sv. morla (-å-), mullra, vråla, knota, t. ex. 1667, stundom ännu i nsv. o. även förekommande i sv. dial.; jfr mullra.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.
morla i Dalins ordbok 1850
morla, v. impers. 1.
- Säges om en egen känsla liksom af någonting krypande, som man stundom erfar i lemmarna. Det mor i benen, i foten.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.