Hoppa till innehållet
Ordlex

Verb, 4 bokstäver.

maja

Vad betyder maja?

Som verb

  1. (ålderdomligt) Klä (pryda) med gröna löv.

Som substantiv

  1. (vardagligt) Som efterled om flicka eller kvinna vars beteende på något sätt anses negativt eller opassande i kombination med någon (negativ) egenskap: latmaja, slarvmaja.Nu har den där snuskmajan glömt att spola igen.
  2. (ålderdomligt) Koja, enklare byggnad.
  3. (vardagligt) Marijuana.Du får hosta upp stålar om du ska ha mer maja.

Betydelserna är hämtade ur svenska Wiktionary (CC BY-SA).

Uttal [ˈmaˌja]

Synonymer till maja

Ordlistorna anger inga synonymer för maja.

Exempelmeningar

  • På fredagen gick familjen ut i skogen för att maja huset med björkris inför midsommar.
  • Barnen hjälpte till att maja midsommarstången med blommor och löv.
  • Traditionen att maja stugan med grönska lever kvar i många svenska hem.

Varifrån kommer maja?

Maja, kvinnonamn, redan i fornsvenska, jämför Anund Maiobonde, det vill säga Majas man, 1352, kortnamn till *Marja (= svenska dialektalt Marja, till exempel Värmland, Bohuslän, Halland, Skå.). Sannolikt gammal lånad växelform till María; jämför fornhögtyska, gotiska Marja (jämte Maria), och ej, såsom vanl. antages, med inhemsk accentflyttning. Bortfallet av r är vanligt i barnspr., jämför Bojan till Ingeborg, Eje till Erik, Kajsa till Karin och så vidare Oblik kasus till Marja föreligger i kvinnonamn Marjo (till exempel O. v. Dalin), liksom domvärjo till -värja och så vidare. Ordet betecknas i Dalins Arg. som ett 'pignamn'; numera i anslutning till folkligare och arkaiserande strömningar på personnamnens område med avgjord 'överklass'-prägel.

Hellquists originaltext med förkortningar

Maja, kvinnon., redan i fsv., jfr Anund Maiobonde, dvs. Majas man, 1352, kortnamn till *Marja (= sv. dial. Marja, t. ex. Vrml., Boh.-l., Hall., Skå.). Sannol. gammal lånad växelform till María; jfr fhty., got. Marja (jämte Maria), o. ej, såsom vanl. antages, med inhemsk accentflyttning. Bortfallet av r är vanligt i barnspr., jfr Bojan till Ingeborg, Eje till Erik, Kajsa till Karin osv. Oblik kasus till Marja föreligger i kvinnon. Marjo (t. ex. O. v. Dalin), liksom domvärjo till -värja osv. Ordet betecknas i Dalins Arg. som ett 'pignamn'; numera i anslutning till folkligare o. arkaiserande strömningar på personnamnens område med avgjord 'överklass'-prägel.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.

maja i Dalins ordbok 1850

maja, nom. prop. f.

  1. I talspråket vanlig förkortning af Maria.
  2. (pop. o. fam.) Sköka. - Torde för denna bem. härleda sig af det tyska Magd, flicka.

Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.

Rim på maja

Ord som låter lika från den betonade vokalen till slutet. Var betoningen ligger är hämtat ur uttalet i Folkets lexikon och Wiktionary och annars ur huvudregeln, så den kan skilja sig från det verkliga uttalet i enstaka ord.

Ord som slutar med maja

Ord i SALDO som slutar med maja och där det som står före också är ett ord, med eller utan fogebokstaven s. Urvalet bygger på stavningen och kan ta med ord som bara ser ut som sammansättningar.

Ord i närheten

Citera den här sidan

Ordlex. ”maja: betydelse, böjning och ursprung”. ordlex.se, Hydral Media AB. Hämtad 18 oktober 2026 från https://ordlex.se/ord/maja/

Källa: SALDO (Språkbanken, CC BY), Hellquist (1922); betydelser ur svenska Wiktionary (CC BY-SA); Dalins ordbok 1850 (Språkbanken, CC BY); uttal ur Wiktionary (CC BY-SA). Exempel skrivna med AI utifrån källorna. Senast uppdaterad .