Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 4 bokstäver.

märr

Vad betyder märr?

Vuxen honhäst, särskilt en som kan föda föl; används också om en ung honhäst som ännu inte har fött något föl.

Synonymer till märr

Motsatsord till märr

Exempelmeningar

  • Märren började visa tecken på att snart föda sitt föl.
  • Bonden red på sin märr ut till åkrarna tidigt på morgonen.
  • Den bruna märren vann loppet med god marginal.

Varifrån kommer märr?

märr, sto, fsv. mær = isl. merr, da. mær(r), fsax., fhty. meriha (ty. mähre), ags. míere (eng. mare); av germ. *marhī-, femininbildning till *marha-, häst: isl. marr, fhty. marah, ags. mearh, med motsv. * marko-, *markā- i kelt. spr. Jfr marskalk. — Som synes har denna femininbildning hållit sig kvar i de nyare germ. språken (i sv. dock med en vard. el. dial. anstrykning), medan det maskulina grundordet dött ut. Samma förhållande har egt rum med mö o. i ty. med magd o. frau. — I vissa trakter av Vgtl. kvarlever den gamla växlingen av omljudd o. oomljudd vokal, sg. märr, marr, plur. mära, mara; jfr isl. merr, plur. marar (Landtmanson Sv. lm. Bih. 1: 83 n. 1.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.