Synonymer till ärr
Ordlistorna anger inga synonymer för ärr.
Exempelmeningar
- Hon har ett litet ärr på pannan efter cykelolyckan.
- Operationen lämnade ett långt ärr på magen.
- Trots att många år har gått bär han fortfarande ärr från barndomen.
ärr på engelska
scar (märke efter ett sår som läkts).
Sammansättningar: ärrbildning (scar formation, cicatrization).
Ur Folkets lexikon (KTH), CC BY-SA 2.5.
Varifrån kommer ärr?
ärr, i äldre nysvenska även arr till exempel Spegel (jämför Bellman: kopparrig), i dialekter också är (med yngre vokalförlängning såsom i dör för dörr och så vidare), fornsvenska ær, ar = isländska err, ørr, danska ar(r) n. (nordeng. dialektalt arr från nordiska), motsvarande medellågtyska are f., äldre tyska arbe (nu i stället narbe, se narv 1), snarast av en germanska s-stam *arwiz, *arwaz, varav finska lånordet arpi (= familjen. Arpi), nära besläktat med sanskrit árus n., sår, alltså med indoeuropeiska suffixavIjud -u̯es, -us. Växlingen -ä- och -a- beror på former med eller utan i-omljud; isländska ørr har i- och w- (eller enligt somliga u-) omljud, jämför øx under yxa. Om grundformen och ljudutvecklingen se för övrigt litter. hos Pipping Nord. språk ljudl. s. 200, Pipping ibid. s. 171 samt om härledningen för övrigt Persson Indog. Wortf. s. 290, 774, 840. Med avs. på betyd.-växlingen 'ärr' och 'sår' jämför grekiska oulḗ, ärr, och latin vulnus, sår, eller grekiska ōteilḗ, som i poesin betyder 'sår' och i prosan 'ärr' samt är besläktat med lettiska wáts, sår. Engelskan har i stället de närmast romanska cicatrice (av det etymologiskt ganska oklara cicātrix) och scar,
Hellquists originaltext med förkortningar
ärr, i ä. nsv. även arr t. ex. Spegel (jfr Bellman: kopparrig), i dial. också är (med yngre vokalförlängning ss. i dör för dörr osv.), fsv. ær, ar = isl. err, ørr, da. ar(r) n. (nordeng. dial. arr från nord.), motsvar. mlty. are f., ä. ty. arbe (nu i stället narbe, se narv 1), snarast av en germ. s-stam *arwiz, *arwaz, varav finska lånordet arpi (= familjen. Arpi), nära besl. med sanskr. árus n., sår, alltså med ieur. suffixavIjud -u̯es, -us. Växlingen -ä- o. -a- beror på former med el. utan i-omljud; isl. ørr har i- o. w- (el. enl. somliga u-) omljud, jfr øx under yxa. Om grundformen o. ljudutvecklingen se f. ö. litter. hos Pipping Nord. spr. ljudl. s. 200, Pipping ibid. s. 171 samt om härledningen f. ö. Persson Indog. Wortf. s. 290, 774, 840. Med avs. på betyd.-växlingen 'ärr' o. 'sår' jfr grek. oulḗ, ärr, o. lat. vulnus, sår, el. grek. ōteilḗ, som i poesin betyder 'sår' o. i prosan 'ärr' samt är besl. med lett. wáts, sår. Engelskan har i stället de närmast romanska cicatrice (av det etymologiskt ganska oklara cicātrix) o. scar,
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.
ärr i Dalins ordbok 1850
ärr, n. 5.
- Märke på huden efter sår, o. s. v. Lemna ärr efter sig.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.