Synonymer till kråka
Ordlistorna anger inga synonymer för kråka.
Exempelmeningar
- En kråka satt på taket till ladan och skrek högt.
- Kråkorna brukar samlas i stora flockar på åkern om hösten.
- Läraren satte en kråka i marginalen vid varje fel.
Uttryck med kråka
- elda för kråkorna
- släppa ut värmen i onödan
- spilla krut på döda kråkor
- göra något förgäves
kråka på engelska
crow (fågeln Corvus cornix).
- sätta en kråka ("ett märke") (i marginalen) put a tick ("a symbol") (in the margin)
Ur Folkets lexikon (KTH), CC BY-SA 2.5.
Varifrån kommer kråka?
kråka, fornsvenska krāka = isländska kráka, danska krage, jämför isländska krákr, korp, till en germanska stam krǣk- eller med k-suffix (vanligt i djurnamn) till krǣ- i det västgermanska ordet för 'kråka': fornsaxiska krâia, fornhögtyska även krâwa (tyska krähe), anglosaxiska cráwe (engelska crow), med motsvarande verb: tyska krähen och så vidare; i båda fallen ljudhärmande, indoeuropeiska *grē(g)-, av samma slag som indoeuropeiska grak- i latin graculus, kaja, eller indoeuropeiska krōg- i råka; jämför kraxa, korp, ramsvart med likartat ursprung, ävensom till exempel sanskrit kāka- (KZ 45: 146). Kråkfötter, om dålig skrift, till exempel Dalins Arg., motsvarande norska kraakeføtter, danska kragetæer, efter tyska krähenfüsse. Kråkvinkel, kälkborgerlig håla, efter tyska krähwinkel, i denna betydelse begagnat av Kotzebue 1803 som skådeplats för hans lustspel 'Die deutschen Kleinstädter'; efter tyska bynamnet Krähwinkel, fornhögtyska Chrâwinchil; egentligen: vrå där kråkorna bygga bo. Jämför följande ord.
Hellquists originaltext med förkortningar
kråka, fsv. krāka = isl. kráka, da. krage, jfr isl. krákr, korp, till en germ. stam krǣk- el. med k-suffix (vanligt i djurnamn) till krǣ- i det västgerm. ordet för 'kråka': fsax. krâia, fhty. även krâwa (ty. krähe), ags. cráwe (eng. crow), med motsv. verb: ty. krähen osv.; i båda fallen ljudhärmande, ie. *grē(g)-, av samma slag som ie. grak- i lat. graculus, kaja, el. ie. krōg- i råka; jfr kraxa, korp, ramsvart med likartat ursprung, ävensom t. ex. sanskr. kāka- (KZ 45: 146). Kråkfötter, om dålig skrift, t. ex. Dalins Arg., motsv. no. kraakeføtter, da. kragetæer, efter ty. krähenfüsse. Kråkvinkel, kälkborgerlig håla, efter ty. krähwinkel, i denna betyd. begagnat av Kotzebue 1803 som skådeplats för hans lustspel 'Die deutschen Kleinstädter'; efter ty. bynamnet Krähwinkel, fhty. Chrâwinchil; egentl.: vrå där kråkorna bygga bo. Jfr följ.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.
kråka i Dalins ordbok 1850
kråka, f. 1.
- Hoppa som en kråka, tungt. Hoppa kråka hoppa i nedhukad ställning.
- Hufva, som fruntimmer bruka sommartiden i hvardagslag, då de äro ute.
- (fam.) Snorkluns.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.