Synonymer till knarra
Varifrån kommer knarra?
knarra = fsv, = da. knarre, mhty., ty. knarren; ljudhärmande; jfr mhty. gnarren, eng. gnar(l); med samma växling av kn- o. gn- som i det likaledes onomatopoetiska knastra osv. Jfr knorra.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.