Han blir knarrig så fort han inte har fått sitt morgonkaffe.
Golvet var gammalt och knarrigt under varje steg.
Den knarriga gubben i huset grälade på barnen för att de sprang i trappan.
knarrig i Dalins ordbok 1850
knarrig, a. 2.
Som ofta och med vresighet ger yttring af sitt missnöjda sinnestillstånd. En knarrig gubbe.
Som röjer, tillkännagifver ett så beskaffadt sinnestillstånd. Knarrigt tal.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.
Ord som låter lika från den betonade vokalen till slutet. Var betoningen ligger är hämtat ur uttalet i Folkets lexikon och Wiktionary och annars ur huvudregeln, så den kan skilja sig från det verkliga uttalet i enstaka ord.
Ordlex. ”knarrig: betydelse och böjning”. ordlex.se, Hydral Media AB. Hämtad 18 oktober 2026 från https://ordlex.se/ord/knarrig/
Källa: SALDO (Språkbanken, CC BY); Dalins ordbok 1850 (Språkbanken, CC BY). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna. Senast uppdaterad .