Synonymer till klyka
Ordlistorna anger inga synonymer för klyka.
klyka på engelska
fork (Y-formig del av gren).
Sammansättningar: trädklyka (fork of a tree).
Ur Folkets lexikon (KTH), CC BY-SA 2.5.
Varifrån kommer klyka?
klyka, Schroderus o. 1638 i betydelsen 'hötjuga', östsvenska dialektalt klȳtjo, av germanska *klūkiōn; av Heinertz IF 35: 319 f. identifierat med frisiska kletsie, spjut (av äldre *klēt-), besläktat med anglosaxiska clyccan (engelska clutch), gripa, omfatta och dylikt, av *klukjan. Betydelsen 'spjut' har utvecklat sig ur den av 'något gaffelformat', ursprungligen med syftning på den i äldsta tider klufna spjutskaftsändan. Andra likbetydande ord äro svenska dialektalt klysa och klynna (sydsvenska klynga), bland annat i den botaniska termen klynnedelad. Samtliga dessa ord äro väl, liksom klyva, olika utvidgningar av en grundrot germanska kleu = indoeuropeiska gleu.
Hellquists originaltext med förkortningar
klyka, Schroderus o. 1638 i betyd. 'hötjuga', östsv. dial. klȳtjo, av germ. *klūkiōn; av Heinertz IF 35: 319 f. identifierat med fris. kletsie, spjut (av ä. *klēt-), besl. med ags. clyccan (eng. clutch), gripa, omfatta o. d., av *klukjan. Betyd. 'spjut' har utvecklat sig ur den av 'något gaffelformat', urspr. med syftning på den i äldsta tider klufna spjutskaftsändan. Andra likbetydande ord äro sv. dial. klysa o. klynna (sydsv. klynga), bl. a. i den botaniska termen klynnedelad. Samtliga dessa ord äro väl, liksom klyva, olika utvidgningar av en grundrot germ. kleu = ie. gleu.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.
klyka i Dalins ordbok 1850
klyka, f. 1. (af Klyfva)
- Trä eller jern med tvenne parallelt utlöpande, platta, tunna, likformiga grenar eller skänklar.
- (skepp.) Gaffelformigt jern, hvari yttre ändan af en bom ligger.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.