Hoppa till innehållet
Ordlex

Adjektiv, 4 bokstäver.

klen

Vad betyder klen?

svag, spinkig eller bräcklig till kroppen eller konstitutionen; ofta om någon som är klen i hälsan eller har lite fysisk styrka

Synonymer till klen

Motsatsord till klen

Exempelmeningar

  • Efter sjukdomen var hon fortfarande klen och orkade inte gå långt.
  • Den klena pojken fick inte vara med i fotbollslaget eftersom han var så späd.
  • Det klena trädet böjde sig för vinden men bröts inte.

Varifrån kommer klen?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

klen, fsv. klēn, fin, prydlig, veklig, svag, tunn, liten = ä. da. klen (da. klein från hty.), från mlty. kleine, klêne = fhty. kleini, även: strålande (ty. klein), ags. clǽne, ren (eng. clean), av germ. *klaini(a)- = ie. *gloini-, bildning på -ni till roten i grek. gloiós, klibbig fuktighet o. d.; o. klema, klena, klägg, jfr även kläde o. ty. klee, klöver (se d. o.); i avljudsförh. till kli, klister osv.; alltså väl egentl.: 'insmord, bestruken med fett o. d.', som kan häntyda på primitiva folkslags kända böjelse att ingnida sina kroppar med feta o. glänsande ämnen. Härav: 'glänsande' (i en fhty. glossa), varur 'ren' (eng.) o. 'fin, sirlig' (ännu i ä. nsv., jfr Wivallius: Tin Hals så kleen, förvthan meen') o. därav 'liten' (i vår gamla bibelövers.: 'Frukta dig icke, du klena hjord') o. 'svag, klen'. Härtill vb. förklena, egentl.: förringa, jfr ty. verkleinern. — Från lty. klen o. ty. klein utgå de urspr. ty. familjenamnen Kleen (Kléen) o. Klein (m. fl. former); alltså egentl. tillnamn såsom Lange osv. — Jfr klenod, klenät. — Klensmed, fsv. klensmidher = ty. kleinschmied, egentl. 'smed i fint arbete'.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.