Hoppa till innehållet
Ordlex

Verb, 7 bokstäver.

klandra

Vad betyder klandra?

säga att någon har gjort fel eller är skyldig till något; kritisera någon för en handling

Synonymer till klandra

Motsatsord till klandra

Exempelmeningar

  • Hon klandrade sonen för att han glömt stänga dörren.
  • Ingen kan klandra dig för att du ville ta en paus.
  • Läraren klandrade eleverna för det stökiga beteendet i klassrummet.

Varifrån kommer klandra?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

klandra = fsv., isl,: väcka tvist om, genom klander avhända, anmärka, tadla = no.-da., ä. da. klandre (i nda. lån från övriga nord. spr.); r-avledn. av fsv. o. isl. klanda ds.; dunkelt. — Deverbativum: klander = fsv. = isl. klandr. klang, yngre lån, jämte ä. nsv., sv. dial. klang, t. ex. Lucidor = fsv. (neutr. liksom ofta i ä. nsv., ännu hos Lind 1749 m. o. n., hos Sahlstedt 1773 blott m.) = da., från mlty. klank, ty. klang, av fhty.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.