Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 5 bokstäver. Ett av de 8 000 vanligaste orden i svenskan, plats 6897, nivå C2.

kanna

Vad betyder kanna?

Ett kärl med handtag, ofta av metall eller porslin, som används för att servera vätska som kaffe, te eller vatten; även kärlets innehåll

Synonymer till kanna

  • sejdel
  • karaff

Exempelmeningar

  • Hon hällde upp kaffe ur kannan i kopparna.
  • Kan du ta fram en kanna vatten till bordet?
  • Han köpte en ny kanna för att servera teet i.

Varifrån kommer kanna?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

kanna = fsv., isl. = da. kande, fsax., fhty. kanna (ty. kanne), ags. canne (eng. can); med biformen fhty. chanta (ty. dial. kante); jfr fra. cannette; i de nord. spr. möjl. lån från mlty. Enl. Liden Språkv. sällsk. i Upps. förh. 1891-94 s. 75 n. 5 ett inhemskt germanskt ord o. besl. med isl. kani, litet träfat, osv. (se kana); kanna utgår möjl. från ett ie. *gandh-nā, o. fhty. chanta från ett *gandhā; ett besläktat ord föreligger i mir. gann, kanna o. d. — Kannstöpare = da. kandestøber, egentl.: kanngjutare; i överförd betyd. från Holbergs komedi 'Den politiske Kandestøber' 1722 (på svenska 1729 av Lagerström: Den Politiske Kannstöparen); vanligt på 1750-t., t. ex. Oelreich 1755, Gjörwell 1759 m. fl., då ännu alltid i förb. med politisk. Härtill kannstöperi i betyd. 'kälkborgerligt politiskt prat', likaledes o. 1750 o. sedan ytterst vanligt; däremot synes vb. kannstöpa vara en rätt sen ordskapelse (1840-t.).

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.