jul

Synonymer till jul

• jultid

Varifrån kommer jul?

Lånord från latin enligt Hellquist.

jul, fsv. iūl n. plur. o. f., urspr. den hedniska midvinterfesten = isl. jól n. plur., no. jol, jul, da. jul, ags. ge(o)hhol, géol; eng, yule från nord.; jfr finska joulu (lån från urnord.) o. väl även finska juhla, högtid (i så fall ännu tidigare lån från urnord.). Härtill avledn. på germ. -ia: got. (fruma) jiuleis, julmånad, isl. ýlir, hälften av nov. o. dec.; på germ. -an: ags. se ǽrra géola, den förra julmånaden, se æfterra g., den senare i. Germ. grundform: *jehwla-, *je(ᵹ)wla-. I övrigt mycket omstridd härledning: 'snöstormarnas tid' (: isl. él = sv. il); el. 'glädjefest' (urbesl. med lat. joculus, skämt); el. (till samma rot) med grundbetyd. av 'inbjudning' el. av 'trolldom, magi' m. m. Allt ovisst. Litteratur se t. ex. Meringer WuS 5; 184 f.; jfr även W. Braune PBB 43: 412. — Den stundom (i icke språkvetenskapliga arbeten el. populärvetenskapliga uppsatser) antagna släktskapen med kjul är av ljudhistoriska skäl otänkbar. Sammanställningen finnes f. ö. redan hos S. Columbus: 'Ock weestu eij hwarför wij Swänske kalla Juul, Därför / at Werldsens Lius / då wänder om sijn Hiuul'. — Tyskan har i stället Weihnacht(en), egentl.: helig natt (heliga nätter); se Vi, viga; eng. Christmas, egentl.: Krist-mässa; fra. Noël, av lat. natālis, till nasci, födas, betyder 'födelsedag' (jour natal). — Fira jul hette förr betecknande nog dricka jul, t. ex. Karlskrön.: 'jwlen han i arbogha drak' (om Karl Knutsson).

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.