Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 5 bokstäver.

jänta

Vad betyder jänta?

Ung flicka eller tjej; i dag mest använt om en flicka i barndomen eller tonåren, ofta med en lite vardaglig eller regional klang.

Synonymer till jänta

Motsatsord till jänta

Exempelmeningar

  • Jänta i klass tre fick pris för sin teckning.
  • Två jäntor satt på bänken och pratade om sommarlovet.
  • Mormor kallade alltid sin lillasyster för jänta när hon var liten.

Varifrån kommer jänta?

jänta, ä. nsv. gänta (-e-) t. ex. Lucidor, Verelius = sen fno. genta, no. gjenta, femininbildning till ä. nsv., sv. dial. gant, narr, P. Svart Kr., motsv. da. gante ds., bildat som sv. dial. fänta till fant el. gräbba till grabb; alltså egentl. 'toka' o. äldst brukat som skämtsamt smekord; jfr ä. nsv. gantas, skämta o. d., P. Svart Kr. = no. gantast; i övrigt dunkelt; jfr B. Schmidt IF 34: 330 (dock osäkert). — Ordet, som under 1600-t. icke är alldeles sällsynt, försvinner under 1700-t. från litteraturen o. ordböckerna (Ihre 1766 anger det som värmländskt) o. uppträder sedan egentl. först under 1800-talets senare hälft, vanligen i bygdediktning o. d.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.