Synonymer till hin
Ordlistorna anger inga synonymer för hin.
Varifrån kommer hin?
hin, minne av ett fornsvenska demonstr. pronomen kvar i gamla bibelövers., till exempel 'medan hin ännu långt borta är' Luc. 14: 32 (= den förre, den andre) och i svenska dialektalt ävensom i hinsidan, hinsides, på andra sidan, och hin onde, hin håle (jämför 1649: det weet den hååle, av hårde, jämför Lind 1749: hin hårde; med rd > 'tjockt' l > vanligt l, jämför fälknäpp, sköl, stel, svål, Åmål) och elliptiskt endast hin, samtliga uttrycket (liksom även det likbetydande den och den) redan på 1600-t.; jämför Stiernhielm: hin stygge; av fornsvenska hin, den där, den andre, även som best. art. framför adjektiv (+ substantiv) = isländska hinn, ett speciellt nordiska ord, av omstritt ursprung: möjligen uppkommet genom sammansmältning av två ord: dels 1. det fornnord. demonstr. pronomen enn, inn (kvar som best. slutartikel, i dag-en och så vidare), av något oviss upprinnelse: jämför gotiska jains, tyska jener, den där, eller fornhögtyska enêr detsamma, fornslaviska onŭ, han; dels 2. pronominalstammen hi- i gotiska hita, det, och så vidare Knappast är hin en urgammal bildning (enligt somliga: n-avledning till ett hī- = indoeuropeiska kei i grekiska (e)keī, där, lokativ till indoeuropeiska pron.-stammen ke-, där, varom under hit; i så fall analog med min, din och så vidare). Motsvarigheter till hin onde och så vidare äro svenska den lede, svenska dialektalt den farlige, den fule, den sure och så vidare.
Hellquists originaltext med förkortningar
hin, minne av ett fsv. demonstr. pron. kvar i gamla bibelövers., t. ex. 'medan hin ännu långt borta är' Luc. 14: 32 (= den förre, den andre) o. i sv. dial. ävensom i hinsidan, hinsides, på andra sidan, o. hin onde, hin håle (jfr 1649: det weet den hååle, av hårde, jfr Lind 1749: hin hårde; med rd > 'tjockt' l > vanligt l, jfr fälknäpp, sköl, stel, svål, Åmål) o. elliptiskt endast hin, samtliga uttr. (liksom även det likbetyd. den o. den) redan på 1600-t.; jfr Stiernhielm: hin stygge; av fsv. hin, den där, den andre, även som best. art. framför adj. (+ sbst.) = isl. hinn, ett speciellt nord. ord, av omstritt ursprung: möjl. uppkommet genom sammansmältning av två ord: dels 1. det fornnord. demonstr. pron. enn, inn (kvar som best. slutartikel, i dag-en osv.), av något oviss upprinnelse: jfr got. jains, ty. jener, den där, el. fhty. enêr ds., fslav. onŭ, han; dels 2. pronominalstammen hi- i got. hita, det, osv. Knappast är hin en urgammal bildning (enl. somliga: n-avledn. till ett hī- = ie. kei i grek. (e)keī, där, lokativ till ie. pron.-stammen ke-, där, varom under hit; i så fall analog med min, din osv.). Motsvarigheter till hin onde osv. äro sv. den lede, sv. dial. den farlige, den fule, den sure osv.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.