Synonymer till gärda
Ordlistorna anger inga synonymer för gärda.
Varifrån kommer gärda?
gärda, fornsvenska gærþa = isländska gerða, av urnordiska *garðian, avledning av gård, inhägnad. Gärde, fornsvenska gærþe, gärdsgård, inhägnat jordstycke = isländska gerði, danska gærde, till samma gård; möjligen dock ej alldeles samma bildningssätt för de båda betydelser Gärdet är uppgivet, till exempel i Dalins Arg. Jämför mellangärde. Gärdsel och gärdsle, fornsvenska gærþsl, gærþsle, motsvarande i (äldre) danska; norska gjerdsl; av urnordiska *garðisla- n., respektive *garðislia n., till gärda. - Gärdsgård, 1520-t, väl till gärdsel, motsvarande äldre nysvenska gärslgård (jämför skärseld av fornsvenska skærsl-elder); gärdesgård däremot av fornsvenska gærþisgarþer, med motsvarande i norska, till gärde. Tamm Etym. ordb.- Gärdsmyg, Sv. Nilsson, enligt Tamm av äldre *gärdselsmyg; jämför f. ö, danska gjærdesmutte, tyska zaunschlüpfer; i svenska dialektalt bland annat Thomas i gärdet.
Hellquists originaltext med förkortningar
gärda, fsv. gærþa = isl. gerða, av urnord. *garðian, avledn. av gård, inhägnad. Gärde, fsv. gærþe, gärdsgård, inhägnat jordstycke = isl. gerði, da. gærde, till samma gård; möjl. dock ej alldeles samma bildningssätt för de båda betyd. Gärdet är uppgivet, t. ex. i Dalins Arg. Jfr mellangärde. Gärdsel o. gärdsle, fsv. gærþsl, gærþsle, motsv. i (ä.) da.; no. gjerdsl; av urnord. *garðisla- n., resp. *garðislia n., till gärda. - Gärdsgård, 1520-t, väl till gärdsel, motsv. ä. nsv. gärslgård (jfr skärseld av fsv. skærsl-elder); gärdesgård däremot av fsv. gærþisgarþer, med motsv. i no., till gärde. Tamm Etym. ordb.- Gärdsmyg, Sv. Nilsson, enl. Tamm av ä. *gärdselsmyg; jfr f. ö, da. gjærdesmutte, ty. zaunschlüpfer; i sv. dial. bl. a. Thomas i gärdet.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.
gärda i Dalins ordbok 1850
gärda, v. a. 1.
- Kringstänga med gärdes- eller risgård, stenmur, o. s. v. Gärda áf, i'n, om, se Afgärda
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.