Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 6 bokstäver. Ett av de 2 000 vanligaste orden i svenskan, plats 1360, nivå A2.

fiende

Vad betyder fiende?

person eller grupp som man står i konflikt eller strid med; den som motarbetar en och önskar en illa

Synonymer till fiende

Motsatsord till fiende

Exempelmeningar

  • Under kriget hade de två länderna varit fiender i många år.
  • Han ser sin gamle kollega som en fiende sedan konflikten om befordran.
  • Hon lyckades vinna över sin fiende genom att visa lugn och klokhet.

Varifrån kommer fiende?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

fiende, fsv. fiænde, fiande, även: djävul = isl. fjándi ds., da. fjende, motsv., med något avvikande bildning, got. fijands, fhty. fiant (ty. feind), ags. féond (eng. fiend, djävul) osv.; egentl. part. pres. till germ. *fijēn, hata: got. fijan, isl. fjá osv.; jfr got. faian, tadla, till ie. roten pi i sanskr. pīyali, hånar. Jfr med avs. på bildningen frände. — Fientlig, från lty.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.