Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 7 bokstäver. Ett av de 2 000 vanligaste orden i svenskan, plats 1232, nivå A1.

ansikte

Vad betyder ansikte?

framsidan av huvudet från pannan ned till hakan, med ögon, näsa och mun; även en persons uttryck eller utseende

Synonymer till ansikte

  • fejs

Exempelmeningar

  • Hon log med hela ansiktet.
  • Han fick en röd fläck i ansiktet efter solen.
  • Jag kände igen hans ansikte direkt, trots att vi inte setts på många år.

Varifrån kommer ansikte?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

ansikte = y. fsv., från mlty. ansichte n.; avledn. av mlty. ansicht (äldst f.), varav fsv. ansikt = fhty. anasiht f. (ty. ansicht); av an- (se an- 1) o. en bildning på -ti av den i se ingående germ. roten sehw (jfr sikt 1, åsikt osv.), alltså besl. med åsyn. Med avs. på betyd.-utveckl. jfr syn i den vardagl. betyd. av 'ansikte'.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.