Synonymer till ärva
Ordlistorna anger inga synonymer för ärva.
Varifrån kommer ärva?
ärva, fsv. ærva (ipf. -þe, även -adhe, jfr t. ex. J. G. Oxenstierna Skörd.: ärfvat, men även ärft), i fsv. även: lämna i arv = isl. erfa, fhty., ty. erben, ags. ierfan, av germ. *arƀian, avledn. av arv. Da. har i stället det efter arv ombildade arve. — En avledn. till ärva (knappast till arv) på germ. -iþō föreligger i fsv. ærfþ f., arvtäkt, arv (= isl. erfð), vars genitiv ærfþa(r) ingår i ärvdabalken, en avdelning av 1734 års lag. Bildat med samma suffix som t. ex. dygd, hävd, nämnd.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.