Hoppa till innehållet
Ordlex

Verb, 5 bokstäver. Ett av de 1 000 vanligaste orden i svenskan, plats 704, nivå A1.

älska

Vad betyder älska?

känna stark kärlek till någon eller något; ha sex med någon, vilket i den betydelsen ofta används mer förblommerat

Synonymer till älska

  • tycka om
  • ha sex
  • tycka mycket om
  • ha samlag
  • banka bäver
  • hålla av
  • idka samlag

Motsatsord till älska

Exempelmeningar

  • Hon älskar sin lillebror över allt annat.
  • Jag älskar att läsa deckare på kvällarna.
  • De har älskat med varandra sedan de träffades i somras.

Varifrån kommer älska?

Lånord från latin enligt Hellquist.

älska, fsv. ælska, omhulda, omfatta, sluta sig till, älska = isl. elska ds., da. elske, 'lieben', ett speciellt nordiskt ord, avlett av isl. elskr, som hyser kärlek till (al), av *eliskr, ackus. *alskan, väl till germ. *alan, föda osv. (se alster, älas); jfr da. opelske, uppfostra, ä. da. elske paa dyr, föda upp. Alltså egentl.: uppföda, o. sedermera överflyttat på känslans område, alldeles som det till betyd. motsatta hata, som urspr, betyder 'förfölja'. De i fsv. förekommande äldre betydelserna uppträda stundom åtm. på 1600-t. Då den nuvarande betyd. av älska tydl. utvecklats på nordisk botten, måste de nord. språken ha egt andra uttr. för denna betyd. Ett sådant är isl. frjá (dock ej uppvisat i fsv.) = got. frijôn, ags. fréo(g)an (se det etymol. identiska lånordet fria o. frände), varjämte möjl. redan i förlitterär tid något ord gått förlorat, som motsvarat antingen fhty. liubên, liubôn (ty. lieben) el. avljudsformen ags. lufian (eng. love), till ljuv, lov 1, 2 osv. (fsv. liūva, göra bevågen, locka o. d., är ett speciellt fsv. denominativum till adj. liūver). — Den Herren älskar, den agar han, efter Ebr. 12: 6 (hvem . .); jfr Sal. Ordspr. 3: 12 (straffar). — Älskansvärd, se värd 1 slutet. — Älskare o. älskarinna i förb. vara ngns ä. o. d., nu blott (urspr, eufemistiskt) om illegitima förbindelser, i denna anv. stundom redan under senare hälften av 1700-t., t. ex. Botin 1766; förr i betyd. 'älskade, trolovad o. d.', såsom ännu in på 1800-t., t. ex. Atterbom Minnen, Kolmodin 1831 (som övers, av lat. sponsus), Almquist 1834: 'våra forna älskarinnors fläckfrihet'. Betyd.-växlingen synes ha försiggått vid mitten av 1800-t.; jfr Blanche 1865: 'hans älskarinna? Nej. Men jag älskar honom, tillade hon . . Ordet älskarinna är något misskrediteradt, även i Paris'. 'Älskare' i modern betyd. hette under 1800-t:s förra hälft ofta amant. Samma betyd.-förskjutning även hos da. elsker o. elskerinde samt fra. amant; jfr under mätress. Den äldre betyd. kan i viss mån anses bevarad i teaterspr. förste älskare, första älskarinna. — Älskling, Gjörwell i brev 1774 (O. Sylwan En Stockholmskrönika s. 95): 'Riks-rådinnan Fersen var den enda, som ej kunde finna sig i det uttrycket: älskling' (i betyd. 'amant'; använt av Sotberg i hans övers, av Voltaires Zayre 1774), Thorild 1778 o. 1782 (: älsklinge), Lidner o. 1785, Kellgren 1792, Adlerbeth (älskare), J. G. Oxenstierna (älskande, älskare), Geijer 1809: 'mitt hjärtas älskling' (om sin fästmö), Tegnér 1823: 'En vän och älskling af Gustaf III'; sannol. av Sotberg företagen nybildning (möjl. efter ty. liebling); till älskling såsom brottsling, ensling, odugling (vekling) till motsvar. adj. på -lig. — Älskog, fsv. ælskogher, ælskoghe = isl. elsk(h)ugi, da. elskov, till älska o. håg; alltså med bortfallet h. Jfr om dylika bildningar under håg. I fsv. även om t. ex. Guds el. moderlig kärlek; sedermera i regel blott om könskärlek ('erotik'), nu vanl. med skämtsam anstrykning. — Det gamla vbalabstr. älskan kvarlever nu blott i sammans. nitälskan (1619 osv.).

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.