vimla

Synonymer till vimla

• krylla
• myller

• myllra
• trängsel
• vimmel

Motsatsord till vimla

• tomma
• öde

Exempelmeningar

• Gatorna vimlar av turister under sommaren.
• Det vimlade av myror i köksskåpet.
• Affären vimlade av folk strax före jul.

Varifrån kommer vimla?

Lånord från tyska enligt Hellquist.

1. vimla, myllra, Botin 1766: 'Landet vimlade af Danskar'; tidigare i annan betyd. (jfr slutet); från ty. wimmeln, av mhty. wimelen (sällsynt) = holl. wemelen ds., no. vimla, tumla (som synes vara inhemskt); med parallellbildningarna 1. sydty. dial. wimmern, 'krypa' i händerna (av kyla o. d.), sv. dial. vimra, vimla, no.: tumla; 2. sv. dial. vimsä, svinga, da. vimse, fara hit o. dit (jämte ä. da. hvimse = no. kvimsa, av annat ursprung); o. 3., på germ. -itjan (-atjan), fhty. wimizzen m. m., vimla, livligt röra sig; samtliga avledn. av ett verb motsv. fsax. wemmian, välla fram (mlty. wemmen, vimla, yra), mhty. wimmen, vimla, fhty. wëmon, brusa; till germ. wem (~ wam i no. vama, vamra, tumla). — Fhty. wiumman anses vanl. för en reduplikationsbildning, germ. *we-wimian (el. wi-w.); jfr fhty. wi-wint, virvelvind; dock ganska ovisst (jfr Lidén Stud. z. altind. u. vergl. Sprachgesch. s. 27); enl. en, ävenledes osäker, förmodan av Brugmann IF 13: 155 snarare anslutning till got. iumjô, mängd. Detta gotiska ord har man f. ö. sökt förbinda med vimla genom antagande av en tvåstavig rot eu̯em. — Snarast föreligga här urspr. ljudmålande stammar, efter sorlet från en myllrande skara; jfr t. ex. sydty. dial. wurln ds. el. lat. borrīre, burrīre. — Förr även: 'irra omkring, tumla, famla', t. ex. Columbus: 'Wimla i kring', Kolmodin 1732: ungef. famla, Kellgren: 'min tanka hänryckt vimlar', Lidner Mess.: 'Dignar ej Du? Vid foten af Hämnarens thron, se, Han hvimlar' (stundom svårt att skilja från vimla 2). — Da. vrimle väl från lty., jfr holl. wriemelen ds.; synes ha sekundärt r (efter lty. krimmeln ds.). Samma verb även i ä. nsv., t. ex. Spegel; antagl. danism, såsom säkert hos Ling. Såsom da. vrimle till vimla förhåller sig sv. dial. vrälla, rinna, framvälla, kräla, trilla, till det likbetyd. fsv. vællo, (se välla).

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.