Synonymer till vifta
Ordlistorna anger inga synonymer för vifta.
Varifrån kommer vifta?
vifta, t. ex. Serenius, ä. (n)sv. annars vefla, ännu Sahlstedt 1773, fsv. vepla = no. veifla, ä. da. vefle (da. vifle); av germ. *waiƀatjan, till vb. veva (se d. o.). Härav: da. vifte, solfjäder. Avljudsbildning: *wiƀatjan: no. vifta, rensa korn. Den nsv. formen med -i- beror antingen på övergång av ē > i framför dubbelkonsonant (liksom i vb. sinka till sen) el. på strävan att giva ett mera riksspråkligt utseende åt e-formen, som lätt kunnat uppfattas som dialektisk el. vulgär (jfr fesk ~ fisk osv.). Smål. dial. vifta i vissa trakter måste emellertid (enl. lic. G. Hedström) utgå från ett *wīƀatjan till smål. vīva (osv.; se veva). — Parallellbildning: sv. dial. *vevla (gotl. vaivlä), veva, svepa om. — Härav: vift, i uttr. vara på viften o. d.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.