Synonymer till vars
Ordlistorna anger inga synonymer för vars.
Exempelmeningar
- Det är flickan vars pappa är läkare.
- Vi besökte en stad vars historia går tillbaka till medeltiden.
- Författaren, vars senaste bok blev en succé, kommer till mässan.
vars på engelska
whose (vilkens, vilkas).
- en person vars omdöme jag litar på a person whose judgement I trust
Ur Folkets lexikon (KTH), CC BY-SA 2.5.
Varifrån kommer vars?
1. vars, genitiv till var 1 och även använt som genitiv till vilken, vilket, vem, fornsvenska hvars, genitiv till hvar, vilken och varje (se för övrigt var 1) = fornnorska hvars, isländska hvers, gotiska hwarjis (ävensom till fornsvenska hvār = isländska hvárr, av *hwaþr-; se varken). Som relativpron. syftar vars vanl. på singulara korrelat; i fornsvenska naturl. både maskulinum och neutrum (i nysvenska av somliga onödigt inskränkt av vilkens). Till ett pluralt ord hänför sig vars redan hos Börk 1688: 'de hwars mull du ser', Linné 1745. Bruket av (h)vars som relat.-pron. härrör från yngre fornsvenska; i denna relativa anv. förekomma då även andra former av hvar, till exempel dativ singular n. hvario och så vidare. En ålderdomlig anv. av vars som interr. pronomen kvarlever i uttrycket vars andas barn, det vill säga 'vilken andes barn', efter bibeln (Luk. 9: 55; motsvarande uttrycket är uteslutet i nya bibelövers.). Däremot kvar i dialekter och i äldre litter. från 1800-t., till exempel Wallin 1808: 'Hvars är den korade, den dristigt höjda hand . .?', Cederborgh 1810: 'Hvars är den här quarrén?', Tegnér: 'Hvars är den grafven?'. Såsom obest. pronomen ännu i uttrycket i vars mans mun. Av var och en förekommer (mera vard.) den gamla genitiven vars och ens vid sidan av var och ens.
Hellquists originaltext med förkortningar
1. vars, genit. till var 1 o. även använt som genit. till vilken, vilket, vem, fsv. hvars, genit. till hvar, vilken o. varje (se f. ö. var 1) = fno. hvars, isl. hvers, got. hwarjis (ävensom till fsv. hvār = isl. hvárr, av *hwaþr-; se varken). Som relativpron. syftar vars vanl. på singulara korrelat; i fsv. naturl. både mask. o. neutr. (i nsv. av somliga onödigt inskränkt av vilkens). Till ett pluralt ord hänför sig vars redan hos Börk 1688: 'de hwars mull du ser', Linné 1745. Bruket av (h)vars som relat.-pron. härrör från y. fsv.; i denna relativa anv. förekomma då även andra former av hvar, t. ex. dat. sg. n. hvario osv. En ålderdomlig anv. av vars som interr. pron. kvarlever i uttr. vars andas barn, dvs. 'vilken andes barn', efter bibeln (Luk. 9: 55; motsv. uttr. är uteslutet i nya bibelövers.). Däremot kvar i dial. o. i äldre litter. från 1800-t., t. ex. Wallin 1808: 'Hvars är den korade, den dristigt höjda hand . .?', Cederborgh 1810: 'Hvars är den här quarrén?', Tegnér: 'Hvars är den grafven?'. Såsom obest. pron. ännu i uttr. i vars mans mun. Av var och en förekommer (mera vard.) den gamla genitiven vars och ens vid sidan av var och ens.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.
vars i Dalins ordbok 1850
vars, int. (pop.)
- Förkortning af: Bevars. Ja vars! Nej vars!
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.