Synonymer till vagel
Ordlistorna anger inga synonymer för vagel.
vagel på engelska
sty.
Ur Folkets lexikon (KTH), CC BY-SA 2.5.
Varifrån kommer vagel?
vagel, hönsstång, i dialekter även vagle och med betydelsen 'stång i allm., bjälke', motsvarande fornsvenska vaghle (jämför nedan), isländska vagl n,, bjälke mellan taksparrarna, norska vagl m. och n., även: hönsstång, vagle, danska vagle, hönsstång. Enligt det vanliga och möjligen riktiga anlagandet, med instrumentalt l-suffix (som i fil, skjul, tvål och så vidare), och avljud till germanska *weᵹan, lyfta, bära (= väga), alltså egentligen: bärstång; jämför isländska vǫg, vág, stång att lyfta med, latin vectis (till vehere). Emellertid av förf. Sjön. 1: 685 n. 1 fört till indoeuropeiska roten u̯ogᵘ̯h, vara skarp eller spetsig, varom närmare under vigg; jämför till betyd.-utvecklingen grekiska kontós, stång, stake: kenté, sticker, och så vidare (se förf. Etym. Bem, s. V), ävensom svenska dialektalt agel, (vagns)-stång, till roten ak, vara skarp eller spetsig (förf. Sjön. anf. s.), vartill enligt K. F. Johansson det likbetydande sanskrit ákšu.-. Samma ord är vagel, svulst i ögat. Sv. vágel motsvarar närmast isländska, norska vagl; den av Lyttkens-Wulff och Kock Sv. akc. 1: 81 anförda växelformen vàgel (med acc. 2), av L.-W. betecknad som huvudform, kan, med Kock, ha fått sin betoning från biformen (dialektalt) vagle.
Hellquists originaltext med förkortningar
vagel, hönsstång, i dial. även vagle o. med betyd. 'stång i allm., bjälke', motsv. fsv. vaghle (jfr nedan), isl. vagl n,, bjälke mellan taksparrarna, no. vagl m. o. n., även: hönsstång, vagle, da. vagle, hönsstång. Enl. det vanliga o. möjl. riktiga anlagandet, med instrumentalt l-suffix (som i fil, skjul, tvål osv.), o. avljud till germ. *weᵹan, lyfta, bära (= väga), alltså egentl.: bärstång; jfr isl. vǫg, vág, stång att lyfta med, lat. vectis (till vehere). Emellertid av förf. Sjön. 1: 685 n. 1 fört till ie. roten u̯ogᵘ̯h, vara skarp el. spetsig, varom närmare under vigg; jfr till betyd.-utvecklingen grek. kontós, stång, stake: kenté, sticker, osv. (se förf. Etym. Bem, s. V), ävensom sv. dial. agel, (vagns)-stång, till roten ak, vara skarp el. spetsig (förf. Sjön. anf. s.), vartill enl. K. F. Johansson det likbetydande sanskr. ákšu.-. Samma ord är vagel, svulst i ögat. Sv. vágel motsvarar närmast isl., no. vagl; den av Lyttkens-Wulff o. Kock Sv. akc. 1: 81 anförda växelformen vàgel (med acc. 2), av L.-W. betecknad som huvudform, kan, med Kock, ha fått sin betoning från biformen (dial.) vagle.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.
vagel i Dalins ordbok 1850
vagel, m. 2.
- I hönshus uppsatt stång för hönsen att sätta sig på.
- Liten inflammerad svulst vid kanten af ögonlocket.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.