Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 4 bokstäver.

vört

Synonymer till vört

Ordlistorna anger inga synonymer för vört.

Varifrån kommer vört?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

vört, G. I:s reg. 1539 (wördt), Bureus Suml. o. 1600, Schroderus o. 1638, I. Erici o. 1645 osv.; lån från lty. wört el. också av *vyrt av *virt- (såsom t. ex. vörda av fsv. vyrdha av virþa), motsv. no.-da. vørter, no. vyrter n., isl. virtr n., da. (øl)urt (med samma ljudutveckling som i uge = vecka), mlty. (mêsch-)-wert(e) f., fhty. wirz (päronmust; ty. würze, vört), ags. wyrt f., vört (eng. wort); jfr finska lånordet vierre, verre (genit. vertehen) (Setälä FUF 13: 471 samt utförligt Karsten Germ.-finn. Lehnw.-stud. s. 172 ävensom s. förf. Frågen aus dem Gebiete der germ.-finn, Berührungen s. 126); av germ. s-stammen *wirtiz, *wertiz-, avljudsform till *wurt- i ört. Alltså ett samgermanskt ord, liksom även t. ex. malt o. öl äro gemensamma för de germanska språken.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.