Hoppa till innehållet
Ordlex

Verb, 5 bokstäver.

vörda

Vad betyder vörda?

Känna djup respekt för något eller någon och visa det i handling; behandla med aktning och högaktning.

Synonymer till vörda

Motsatsord till vörda

Exempelmeningar

  • Hon vördar sina föräldrar och lyssnar alltid på deras råd.
  • Många folk vördar sina förfäder och håller traditionerna levande.
  • Han vördade lärarens arbete och tackade henne för allt hon lärt honom.

Varifrån kommer vörda?

vörda, ä. n sv. ofta vyrd(h)a, fsv. vördha, vyrdha (ipf. vörde, vyrdhe), även: værdha, av ä. fsv. virþa, värdera, bry sig om, ha försyn för = no. vyrda (vyra, vøre m. m.), värdera, bry sig om, isl.,-fno. vyrða, virða, ä. da. virde = ags. gewyrðan, mhty. wirden, av germ. *werþian; jämte *werþōn i got. waírþôn, värdera, fsax. giwerthôn, skatta, ags. weorðian, även: prisa; avledn. av adj. värd. Etymol. = våla 1. Med avs. på ljudutvecklingen -ir- > -yr- > -ör- jfr Börje av Birger samt under vört. Övergången från böjningen vörde till vördade är densamma som i t. ex. flöda, gärda, härda, möda, skynda, skända, sv. dial. sälla, sålla (fsv. -adhe, men isl. -da). — Vördig, förr (ännu åtm. vid slutet av 1600-t.) till präster av lägre rang, medan vid samma tid domprostar, prostar, kyrkoherdar o. gymnasielektorer buro epitetet ärevördig (Ers ärevördighet) o. biskopen högvördig. Under 1700-t. höjdes dessa titlar, så att under senare hälften lägre prästmän kallades välärevördig, kyrkoherdar o. prästvigda lektorer högärevördig (ännu Göteb. Aftonbl. 14. 2. 1911) o. domprostar högvördig. I muntligt tilltal förkortades (hög)ärevördig vanl. till värdig, så att det rätt o. slätt blev vördig prosten av vördige pr. med på grund av obetonig bortfallet e (såsom i gunsti junker, nådi herrn osv.). Under senare delen av medeltiden nöjde man sig däremot med 'vördig' (vyrdogher) t. o. m. i fråga om ärkebiskopen, dock även superl., t. ex. 'werdhoghiste fadher ok herre ärchebiskop jacob'. Ordet är ej avlett av vb. vörda utan av ett sbst. motsvar. fsv. virþa = isl. -virða, ä. da. virde, av germ. *werd-iōn, el. av den zn-bildning, germ. *werð-īn, som ligger till grund för ml ty. werde, fhty. wirdî, vartill bl. a. fhty. wirdig (ty. würdig).

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.