Synonymer till vädur
Varifrån kommer vädur?
vädur, Tiällman 1696: vädur (så i Sydskåne som läsuttal), Bib. 1541: vädrar plur., i dial. även vär(e) (jfr till ljudutveckl. lur), fsv. væþur = isl. veðr, da. væd(d)er, got. wiþrus (lamm, i sa ist wiþrus guþs Joh. 1: 29), fsax. wethar, fhty. widar (ty. widder), ags. weder (eng. wether), alltså en samgerm. beteckning, av germ. *weþura- (o. med sekundär u-stamsböjning *weþru-), egentl.: ett-åring, till ie. *u̯et-, år, i grek. étos, år, lat. vetus (genit. -eris), gammal, väl egentl. sbst. med betyd. 'ålder av ett år' (jfr veteran, veterinär), osv., vartill även sanskr. vatsá-, kalv, nötkreatur, ett års gammalt djur, grek. (eol.) étalon, årsgammalt husdjur, osv.; se f. ö. under fjor (o. år). Alltså med samma betyd.-utveckling som hos sv. dial. gimmer, ung tacka (se under det obesl. gumse, o. horsgök slutet), el. de under vinter anförda djurnamnen, isl. vetrungr osv. — Från fin.-ugr. spr. ha fin. vuosi, år, ostjak. ôt osv. anförts såsom möjl. besl. med ie. u̯et- o. jämte ett större antal andra överensstämmelser visande hän på ursläktskap med denna språkstam; jfr under mjöd, val 3, vatten. — Ordet vädur förekommer i riksspr. i sht i högre stil; i dial. (vanl. under formen vär[e]) tillhör det huvudsakligen Götal. (o. Gotl.). I riksspr. uppträder annars bagge (vilket i dial., liksom fem. bägga, har särskilt gamla anor o. fast fot i Ögtl.) o., i sht i mell. o. norra Sv., gumse (liksom i vissa motsv. dial.); å somliga håll betecknar bagge osnöpt o. gumse snöpt vädur. För 'snöpt gumse' förekommer i riksspr. även lånordet hammel (se d. o.). — En för Dalsl., Vrml., Dal. o. Finnl. (även i Vgtl., Nke o. Norrl.) karakteristisk beteckning är bäs(s)e, bildat till bä, såsom norrl. bäkre, no. bekre, isl. bekri, vädur, hör till sv. dial. bäkra, no. bekra, bräka. — För 'snöpt vädur' brukas i ett stort antal götalandsdial. bete (bede) el. gällbete = da. dial. bede, till da. vb. bede, bøde, kastrera, efter lty. böten i samma betyd., egentl.: läka, till bot o. etymologiskt = vb. böta. Jfr lånordet hammel med samma grundbetyd.; ävensom ty. schöps ds. från slav. spr.: tjeck. skopec osv., till skopiti, kastrera. — I isl. finns dessutom hrútr, osnöpt vädur, egentl.: försedd med horn, o. avljudsbildning till hjort (av *herut-); se d. o.; även som tilln. isl. Hrútr = fda. Rūter (t. ex. å Vordingborgsstenen). — För att beteckna 'osnöpt vädur' användes i många nynord. dial. sammans. med runn- (till ränna; jfr sv. dial. rån(n)e, fargalt, under det dock ej besläktade orne); t. ex. sv. dial. runnbagge, -bäss, -väre; jfr även sv. dial. runte, vädur. — Om eng. ram o. motsv. västgerm. ord för 'vädur' se ram 3 slutet. — Om sammans. väretorn, Rhamnus cathartica, se d. o. — Vädur, som beteckning för en stjärnbild o. ett av djurkretsens tecken, Luth. 1584, ytterst efter lat. aries osv. — Dessutom betyder ordet i sv., da. o. ty. 'murbräcka', 'ramm' o. förekommer i andra tekn. anv. alldeles som urspr. likbetyd. ramm; se närmare d. o. o. i fråga om djurnamn i liknande överförda betyd. även under bock, kran.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.