Hoppa till innehållet
Ordlex

Verb, 7 bokstäver. Ett av de 2 000 vanligaste orden i svenskan, plats 1468, nivå A2.

upphöra

Vad betyder upphöra?

att sluta eller att ta slut, att inte längre pågå eller existera; används även om något som avbryts eller upphävs; ibland också om att göra ett uppehåll

Synonymer till upphöra

Motsatsord till upphöra

Exempelmeningar

  • Regnet upphörde efter någon timme och solen kom fram.
  • Bussarna upphör att gå på söndagskvällen, så planera hemresan i tid.
  • Företaget upphörde med verksamheten i början av året.

Varifrån kommer upphöra?

upphöra, t. ex. Prytz 1620: Ther medh måsten i vphööra' = da. ophøre, efter ty. aufhören el. mlty. uphôren; egentl. om det avbrott i arbetet osv., som förorsakades då man hörde på el. lyssnade; jfr till betyd.-utvecklingen under ljud. På grund av denna urspr. betyd. har också ä. ty. konstruktionen von etwas aufhören; sedermera mit efter mit etwas anfangen.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.