ugn

Synonymer till ugn

• bakugn

Varifrån kommer ugn?

ugn, i dial. även omm, fsv. ughn, oghn, ofn, omn (även: ung, jfr nsv. ungen i lägre talspr.), motsv. isl. ofn, nisl. också ónn, no. omn, da. ovn (i ä. da. även ogn), got. auhns, mlty. oven, fhty. ovan (ty. ofen), ags. ofen (eng. oven). Med mycket omstridd o. i enskildheter alltjämt dunkel förhistoria. Numera ofta, men troligen med orätt, fattade som två olika ord: germ. *uᵹna-, *uhna- ~ *ufna-. Sannol. i stället av en gemensam ieur. grundform med ieur. -k^u̯h- (jfr t. ex. isl. ylgr, varginna ~ ulv), besl. med sanskr. ukhá- (-ā), gryta, panna, lat. aul(l)a, ōlla (väl av *auxlā; jfr auxilla). Omöjligt är väl ej heller att härmed förbinda även fpreuss. wumpnis, bakugn (jfr Oštir WuS 5:217), som annars av somliga (J. Schmidt KZ 22: 192, Zupitza Gutt. s. 16) jämte de germ. formerna med -f- (-v-) anses representera en från formerna med ie. k^u̯h skild grupp. Grek. ipnós är i enskildheter oklart, men kan naturligtvis ej skiljas från de föreg. — Den urspr, betyd. är: inrättning för matberedning, gryta (kvar i den ags. avledn. ofnet). Samma betyd.-utveckling föreligger även i t. ex. lat. fornāx, ugn, men fslav. grŭnŭ, kittel. Jfr även under stuga. — Grytor el. kittlar funnos redan i indoeur. tid (jfr även isl. hverr, kittel, sanskr. carú, ir. core), men tillverkades, av de neolitiska fynden att döma, för hand; ugnar att uppvärma bostäder med tillhöra ett senare skede. — Om sv. dial. ugnsgima se under girig.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.