tinning

Synonymer till tinning

Ordlistorna anger inga synonymer för tinning.

Varifrån kommer tinning?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

tinning, fsv. thinning- (i ackus. plur.), thynninger el. thynning, m.? o. f.?, motsv. ä. da. thinning, da. tinding, ävensom isl. þunnvangi, þunnvengi m., no. tunnvange m. m., mlty. dunni(n)ge, fhty. dunwengi, mhty. tünewenge. Senare leden är ett ord motsv. isl. vangi m., kind, fsax., fhty. wanga n. (ty. wange f.), ags. wange n., jfr got. *waggareis m. (dat. waggarja), huvudkudde, isl. vengi n. ds.; vanl. sammanställt med vång med en grund-betyd. 'böjning o. d.'; jfr det analoga fhty. tinnabacho, tinning, till ty. backe, kind. Förra leden föres vanl. till tunn; om den sv. i-formen se Kock Sv. ljudh. 1: 444. Häremot dock Falk-Torp s. 1262, som på grund av fsax. thinnong o. fhty. tinnabacho antaga en med tunn visserligen rotbesläktad, men självständig bildning, germ. *þennō-, *þunnō- (-nn- av -nu̯-, jfr brinna osv.) 'spänning', jfr lat. tempora, tinningar, till temp, spänna (rotbesl. med tänja). Det sv. (o. da.) ordet är möjl. lånat från fsax. el. mlty. Det i ösv. dial. allmänna *tvinning beror väl på någon folketymologisk omtydning. — Ty. schläfe, egentl. plur. till fhty. slâf ds. = holl. slaap, innehåller ordet schlaf, sömn, alltså egentl.: ställe som man vilar på när man sover, liksom rom. dial. sonnu (=lat. somnus, sömn), dormidor (egentl.: sofrum, till lat dormīre, sova). Med avs. på plur. jfr grek. (h)oi krótaphoi o. lat. tempora (vartill fra. tempe, eng. temple). — Samindoeuropeisk beteckning saknas.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.