Synonymer till tigga
Ordlistorna anger inga synonymer för tigga.
Varifrån kommer tigga?
Lånord från tyska enligt Hellquist.
tigga, ä. nsv. ofta tiggia, fsv. þiggia (ipf. thigdhe, äldre þā), få, utbedja sig, tigga = isl. þiggja, få, antaga, da. tigge, tigga, fsax. thiggian, anropa, mottaga, fhty. dicken, diggen, bedja om, ags. þicgan, få, av germ. *þeᵹjan st. vb, väl, med Bezzenberger, Fick m. fl., besl. med fir. ateoch, jag ber (av -tek-). Alltså samma betyd.-utveckling från 'bedja' till 'tigga' som i begära (gå och b., mellersta Sv. o. Finnl.) el. det från ty. lånade bettla. Ex. på likartad betyd.-inskränkning se under sälja. — Härtill: tiggare, Bib. 1541, såsom ty. bettler till betteln, ösv. dial. bejsare till beiss, tigga (= isl. beiðas), el. got. bidagwa (enl. somliga för bidaqa) till bidjan. Eng. beggar (av ffra. begard, jfr till bildningen under bastard) är däremot ej avlett av beg, tigga, utan det senare kommer av substantivet. Det gamla fsv. ordet för (kringvandrande) tiggare är stafkarl (se stackare). Grekiskan har bl. a. den målande beteckningen ptōkhós, till ptōssō, hukar sig ned.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.