Hoppa till innehållet
Ordlex

Adjektiv och substantiv, 7 bokstäver. Ett av de 8 000 vanligaste orden i svenskan, plats 5991, nivå C1.

tallrik

Vad betyder tallrik?

Platt, rund skål av porslin, glas eller metall som man lägger mat på; som substantiv den runda skålen, som adjektiv något som är plant och jämnt.

Synonymer till tallrik

Motsatsord till tallrik

Exempelmeningar

  • Hon lade potatisen på en vit tallrik.
  • Efter middagen diskade han alla tallrikar och glas.
  • Vägen var rak och tallrik på hela sträckan.

Varifrån kommer tallrik?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

tallrik, i sydsv. dial. tallärk (tallark) Skå., Blek., Hall. (med växlande accentuering), talék m. m., ä. nsv. talerk P. Svart Kr., talreckor plur. 1562? (efter Nordlander Norrl. saml.), talrick Hels. 1587, osv., y. fsv. talerk, motsv. ä. da. tellerken, da. tallerken, från mlty. tallorken, diminutiv på -ken (jfr fröken) till tallôr (varifrån ä. nsv. tallere Var. rer. 1538), teller m. m. 1300-t. = mhty. teller, taller m. m. (ty. teller): från rom. spr.: fra. tailloir, skärbräde, ital. tagliere, till fra. vb. tailler, ital. tagliare, skära; se f. ö. talja. — Den svenska formen utan -en beror på missuppfattning av ordet som slutande på best. artikel; jfr fastlagen, gry, kapplake, marg, nys, sate, ylle, öde. — Tallriken (i mera modern bem.) härstammar i Norden från 1500-t. (i Tyskland tidigare). Dess närmaste föregångare är disken, egentl. en skiva varpå den fasta födan lades o. av vilken man begagnade sig två o. två (se disk); jfr även det likbetydande isl. skutill = ty. schüssel, från lat. scutula, scutella. Tidigast hade även ty. teller osv. denna betyd.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.