Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 6 bokstäver.

strunt

Vad betyder strunt?

Sådant som är oviktigt, dumt eller helt utan värde; prat eller påståenden som inte stämmer eller inte är seriösa

Synonymer till strunt

Motsatsord till strunt

Exempelmeningar

  • Sluta prata strunt, det där stämmer inte alls.
  • Han brydde sig inte om strunt utan fokuserade på jobbet.
  • Det var bara struntprat från en som ville skryta.

Varifrån kommer strunt?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

strunt, Åbo 1624: 'W ... hafwer sagtt att han icke achtade bargemestaren mera än en struntt', Kolmodin Qv.-sp.; ej i da.; från mlty. strunt, lort - holl. stront, även: skräp; (med samma betyd.-övergång som i mlty. drummel, hårda exkre-menter, egentl.: trästump; se drummel) av ett mlty. "strunt, motsv. mhty. strunze, stump, kloss, drummel (jfr till betyd.-utvecklingen under drummel), eng. dial. strunt, svansstump, penis, (det inhemskt nord.) no. strunt, strut o. d., sv. dial. slruni(a), strött (jfr till formväxlingen t. ex. klint ~ klätt), årsskott på barrträd, i sv. tall strunt (t. ex. Linné 1741) o. tal l st runt so l, da. dial. strunt, kort pipa; med avljudsformerna no. strant, stratt, lång tunn kvist el. figur, sv. dial. strånta (av germ. * strån-tion), trädtopp, lång smal person, osv., no. strunta, gå styvt; ävensom ä. nsv. tallestrintor plur., tallstrunt, 1684, no. j strint, styv person, strinta, anstränga sig; till en germ. rot strent, vara styv o. d.; med växelformen strend i isl. strundi, dum människa; utan nasal i strut osv.; f. ö. besl. med germ. roten slert = ie. sterd i stjärt osv. Lat. strun-dius, struntus, exkrementer, varifrån man ansett det likabetyd, mlty. strunt vara lånat, utgå sannol. liksom ffra. estront (fra. étron) ds., ital. slronzo, runda torra exkrementer, från germ. språk. Se Schrö-! der IF 18: 521, Persson Indog. Wortf. s. 439 anm. 1. - Sv. dial. strött (dalm.) : utgår från ett äldre strunt-, liksom t. ex. sv. dial. skr ött från skrunt. - Sv. strunt (i betyd. 'skräp' o. d.) är ett av de icke ; få tyska lånord, som tidigast belagts i i finnländskan (sv. strunt i tallstrunt är inhemskt).; jfr t. ex. skurk. - I utrop t. ex. hos Bellman: 'Strunt i Olympen!', Alten 1796: 'Åh strunt!'.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.