Synonymer till stamma
Ordlistorna anger inga synonymer för stamma.
stamma på engelska
be descended from, come of, stutter, stammer (ha sitt ursprung, härstamma; tala stötigt och hackigt).
Ur Folkets lexikon (KTH), CC BY-SA 2.5.
Varifrån kommer stamma?
stamma, fornsvenska starna - isländska starna, danska slamme, fornhögtyska slam(m)en, till adjektiv svenska dialektalt slammer., äldre nysvenska slamm (till exempel gamla bibelövers.: 'den stamma tungan' Es.), fornsvenska slamber, isländska slam(m)r, gotiska slamms och så vidare, stammande; med Z- och r-avledn. i till exempel svenska dialektalt stamla, fhty.'stamalön (tyska stammeln), jämför fornhögtyska adjektiv slam(m)al, och äldre nysvenska, svenska dialektalt slamra, anglosaxiska slamo-rian (engelska s la mm er), jämför anglosaxiska adjektiv slamor. Avlj tidsform (sannolikt): stum. Väl egentligen: bliva stående, stanna, stocka sig; besläktat med stämma 5, dämma, hämma, se även stam 2, och avlägset med roten i stå, stanna; eller möjligen också med grundbetyd, 'vara styv' (se stump). - Hit hör även isländska stamr, berövad.
Hellquists originaltext med förkortningar
stamma, fsv. starna - isl. starna, da. slamme, fhty. slam(m)en, till adj. sv. dial. slammer., ä. nsv. slamm (t. ex. gamla bibelövers.: 'den stamma tungan' Es.), fsv. slamber, isl. slam(m)r, got. slamms osv., stammande; med Z- o. r-avledn. i t. ex. sv. dial. stamla, fhty.'stamalön (ty. stammeln), jfr fhty. adj. slam(m)al, o. ä. nsv., sv. dial. slamra, ags. slamo-rian (eng. s la mm er), jfr ags. adj. slamor. Avlj tidsform (sannol.): stum. Väl egentl.: bliva stående, stanna, stocka sig; besl. med stämma 5, dämma, hämma, se även stam 2, o. avlägset med roten i stå, stanna; el. möjl. också med grundbetyd, 'vara styv' (se stump). - Hit hör även isl. stamr, berövad.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.
stamma i Dalins ordbok 1850
stamma, v. n. 1.
- Säges om det slags fel i uttalet, då man, oaktadt allt bemödande, ej är i stånd att genast få fram ett ord eller en stafvelse, utan först efter flera eller färre fruktlösa försök, då det på en gång häftigt framstötes. Stamma frám, se Framstamma.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.