Hoppa till innehållet
Ordlex

Verb, 6 bokstäver. Ett av de 3 000 vanligaste orden i svenskan, plats 2738, nivå B1.

sparka

Vad betyder sparka?

att med foten stöta till eller slå till något; i överförd betydelse att tvinga bort någon från en anställning eller plats

Synonymer till sparka

Motsatsord till sparka

Exempelmeningar

  • Han sparkade bollen långt ut på planen.
  • Chefen sparkade honom efter tre varningar.
  • Hon sparkade av sig skorna när hon kom hem.

Varifrån kommer sparka?

sparka, 1646, 1658, Swedberg, Spegel = isl., no. = da. sparke; k-bildning till roten i spjärna (se d. o.). - Därjämte med samma rotstadium som i spjärna: sv. dial. spjärka, t. ex. Smål., ä. nsv., t. ex. 1677 (spierckande). - Sparkstötting, till norrl. stötting = no. stytting (jämte slutting), avledn. av sv. dial. stött, stytt, stutt, kort = no. stytt, stutt, isl. stuttr ds., da. dial. styt, stut, kort o. avvisande, med -tt- av -nt- (jfr t. ex. klätt o. klint) = sv. o. da. dial. stunt, kort, fsv. stunter = mhty., sydty. dial. stunz, ags. stunt, dum, dåraktig (egentl.: trubbig o. d.; jfr det besl. ty. dial. be-stutzt, dum, förvånad), osv., vartill fsv. stunta, stynta, avkorta, isl., no. stytta, da. dial. stynte; av en nasalerad biform till roten i stöta, stut (jfr t. ex. lat. tundere); med avljudsformen stint- i stinta (se d. o.). Ordet är sålunda icke direkt utan blott mycket avlägset besl. med stöta. Jfr Noreen Sv. etym. s. 68.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.