Han är en riktig skrytare som alltid berättar om sina bilar.
Mia är ingen skrytare och nämner sällan sina framgångar.
Skrytarna i klassen blev snabbt tröttsamma.
skrytare i Dalins ordbok 1850
skrytare, m. 5.
En, som skryter mycket.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.
Ord som låter lika från den betonade vokalen till slutet. Var betoningen ligger är hämtat ur uttalet i Folkets lexikon och Wiktionary och annars ur huvudregeln, så den kan skilja sig från det verkliga uttalet i enstaka ord.
Ord i SALDO som slutar med skrytare och där det som står före också är ett ord, med eller utan fogebokstaven s. Urvalet bygger på stavningen och kan ta med ord som bara ser ut som sammansättningar.